Bromma

Idag var jag och Agnes i Bromma och hängde med gudmor Sara.
Undertecknad var ganska sliten efter en natt av i princip icke-befintlig sömn. Men det gjorde ingenting. Det var underbart att ses, som alltid! Nu 12 mil senare är jag så trött att jag mår illa. Det är nackdelen med nattjobb, svårigheten att ställa om dygnsrytmen. Min kropp är inställd på att vara vaken om nätterna.
Men jag gillar det. Det finns någon liten magi med att vara vaken när de flesta andra sover och få gå och lägga sig när morgontrötta människor masar sig till sina arbeten.
Däremot kommer jag inte att jobba natt för alltid, det är för slitsamt.

Helg!

Har varit en bra vecka. Tiden har bara rusat iväg, därav bloggtorkan.
Återkommer i helgen!

Nu blir det familjetime!

Jag och Lovisa

har alltid kul tillsammans. Ni vet känslan av att trivas med någon, att få ett utbyte. Skratta ihop och allt sånt som vänner gör.

Här är vi, min fina kompis och jag. Efter många låtar. Unga, berusade och glada.

Sen gick vi och ställde oss i en bar och såg coola ut; beställde en whiskey on the blocks fast det egentligen heter on the rocks.

Idag mår jag som jag förtjänar. Vilken tur att det var värt det!

Oxelösund

det var dit vi skulle jag och Agnes. Men det hade ni ju varit listiga och funderat ut såg jag. Vi hade två härliga dagar med bus, god mat och utflykt till havet. Det låg lika djupblått och spegelblankt som alltid. Isen var i princip borta och när jag satt på Femöre drog jag en lättnadens suck och kände mig harmonisk. Agnes lekte med barr och skrek när vi skulle gå. Det var så kul tyckte hon. Barr sticks, tycker jag.





Det finns andra positiva saker med Oxelösund också förstås. Som att en biltvätt kostar blott 100 kr och att en thairestaurang med bra kvalitet på maten öppnat. Hör och häpna. Ingen spelhåla för alkoholiserade dagdrivare med andra ord. Long är min nya kulinariska favorit i min hemstad.

Imorgon bär det av

till en stad i ett landskap som har denna majestätiska fågel som landskapsdjur:



och denna skönhet som landskapsblomma:



där en vy om sommaren kan se ut så här:



så här:



och så här:



Vart är vi på väg??

Besök

I helgen har vi haft finbesök ända från södermanland, i form av Agnes farbror.
Vi har mest tagit det lugnt, ätit en god middag ute på stan och vårmyst vid Långsjön.

Agnes säger mest mamaj, papaj, dä och titta hela dagarna. Längtar verkligen till den dagen hon kan prata. Spännande.

Snart vankas det våfflor och en tur till Gränby centrum för mamman. Vårkläder ska inhandlas till lillan, vilket går snabbast och smidigast om jag gör det solo....

Vår låt

Det här är min och Manges tryckarlåt.
Lyssnade på den nyss och blev riktigt kramsugen.
Time for a dance!
Ska gå och bjuda upp nu.
Ha det!

Favoriten

Detta är Agnes favoritdjur just nu. Det är hästar, hästar och åter hästar. Dyker det upp en storkäftad, gnäggande ponny någonstans blir hon lyrisk; pekar,tjoar och har sig.
Jag ber samtidigt en stilla, inre bön om att hon ska växa ifrån denna fascination.
Missförstå mig rätt, jag kommer att stötta Agnes, vilken hobby hon än väljer i framtiden. Men hästar, gäsp!!

Urholkad

I natt har det varit svårt, att ge av sig själv.
Tusen saker att göra. Patienter som bara tar och tar, fullkomligt suger energin ur en.

Man är utsatt och sårbar som patient, jag vet.
Det jag inte förstår är hur den personliga integriteten försvinner hos vissa patienter, i samma sekund som de går in genom sjukhusdörrarna.

Ibland orkar man bara inte.

Som sjukvårdspersonal är det lätt att dras ner i ett hav av pessimism.
Nu ska jag vara ledig i helgen,tanka positiv energi.

Trevlig helg på er!

Jag har blivit med

Chanel. En del av er trodde säkert att jag skulle skriva "barn" där eller hur!

Jag älskar mode. Det är ett av mina största intressen. Jag känner inte att jag vill jobba med mode men jag andas det ändå. Modeintresset bryter av mitt yrkesliv som sjuksköterska och ger mig balans. Jag älskar att arbeta med människor, att hjälpa dem. Jag skulle nog säga att jag är en människa med djup.
Lika mycket älskar jag dock kontrasten; lyx, flärd. Det ytliga.

Jag är ingen materialist men jag har alltid drömt om att äga en Chanelväska.
Hela märket andas mode och fransk glamour. Prislappen har dock alltid fått dem att vara ganska ouppnåeliga. Trots att man kanske haft råd finns det alltid annat man prioriterat framför att köpa en väska för 20 000 kr...

Jag har funderat i åratal. Har sparat ett tag. Nu äger jag en. I nuläget befinner den sig någonstans mellan Danmark och Sverige. Längtar tills den är här.


Och ni. Den kostade inte 20 000 kr, ni kan andas ut. Jag köpte den på ett auktionhus där de har garanterat äkta varor till ett betydligt lägre pris.

Vintage alltså. Det är fint. Jag gillar när saker har en historia. Vem vet vad min väska har varit med om. Kanske den bevittnat ett uppslitande och känslosamt avslut på en turbulent romans?
Rest jorden runt? Vem vet. Nu hamnar den hos mig ett tag. Kanske för alltid.

Som bär

En av bilderna visar Agnes pappa som liten, den andra bilden är Agnes för några månader sedan. Kan ni se vem som är vem?

Natt 4 av 4

Det är den enkla förklaringen till varför bloggen legat nere ett par dagar.

Sliten? Svar Ja. Men de kvittrande vårfåglarna och faktumet att det är ljust till kl sex på kvällen gör att energin är hyfsad ändå.

Jag blir snudd på manisk när våren börjar anas. Jag startar en massa projekt, vill göra en massa saker; energin bubblar nästan över. Känslan av att vara vid liv, att ha överlevt ännu en mörk vinter blir så påtaglig. Kroppens alla celler vibrerar liksom av nytt liv. Sommarens ljumma vindar är fortfarande en bit bort men kan skymtas där bakom hörnet.

Varje vår längtar jag efter Oxelösund så att det värker i kroppen. Jag vet inte varför men våren i min hemstad är speciell. Doften av havet som befriat sig från all is, måsarnas skriande, den friska kustluften. Om några veckor ska jag och Agnes åka ner och hälsa på. Mys.

I skrivande stund tittar jag på en föreläsning om farmakologisk behandling vid depression. Lovar att jag ska återkomma med lite mer intressanta bilder än denna...