Blandade känslor

Vilken bra feedback hörrni!

Gillar era förslag. Får lägga dem i en tombola, blunda och ta en lapp. Vilken spännande vändning mitt liv tar nu känner jag. Det pirrar lite i magen till och med. Känns så skönt att jag har er som kan ta dessa stora beslut åt mig.

Vad beträffar förkortningarna hade Lisa helt rätt, UVI = urinvägsinfektion och AB = Antibiotika.
FF är en förkortning för förmaksflimmer, LM läkemedel och KAD = kateter. Kul va!



Och Lisa, vi byter alla gånger! Du får ge mig en komprimerad kurs i veterinärkunskap först bara. Det har du väl tid med! ;)

I övrigt är jag helt slut idag. Agnes har kommit in i en ny period.
Hon matvägrar, sovvägrar och blir arg så fort det går emot henne. Testar gränser och trilskas om precis allt. Tur att tålamodet är bra ändå. Håller mig lugn och upprepar mantrat "det är en fas, det går över" om och om igen. Ibland skiner irritationen säkert igenom ändå dock. Barn har ju en tendens att skanna av ens sinnesstämning. Det är lätt att bli på dåligt humör när det skriks och gnälls ideligen. När Agnes gnäller blir jag på dåligt humör och så blir hon på ännu sämre humör. Sen är den onda cirkeln sluten. Men jag vet ju varför hon betér sig som hon gör. Det kan inte vara lätt att vara en liten ,liten människa som ska lära sig hur det är att vara just människa här på jorden. Ilska och frustration är naturliga reaktioner. Då gäller det att låta henne få ha sina känslor och finnas där som en trygg hamn (och famn) när det stormar.

Det var skönt att lämna över ansvaret till pappan på eftermiddagen. Var helt svettig och stressad. Varvade ner med fina kollegor på restaurang innan det bar av till jobbet.

Hoppas Sverige vinner ikväll för övrigt, ni tittar väl!?

Dags att välja VUB

Ja vi i vården har många förkortningar på saker och ting. Ibland brukar jag tänka att det faktiskt nästan är som ett annat språk. Sen är det en fördel om man kan grekiska och latin också. Tur för mig.

LM
UVI
AB
FF
KAD

Ovanstående bokstavskombinationer är vanliga begrepp inom vården, kan ni gissa vad de står för? =)

Det som var poängen med detta inlägg, egentligen, var att jag är i valet och kvalet. Planen är att söka vidareutbildning till hösten, eller VUB som vi kallar det på vårdspråk.
Jag har ju självklart inget brinnande intresse för någon av alternativen. Det är sån jag är. Önskar att jag kunde vakna upp en dag och känna passionerat för att förlösa havande kvinnor, eller vara en adrenalinpåslagsjunkie och åka ambulans hela dagen. Bara vilja nåt och veta säkert!
De enda inriktningarna som drar lite just nu är intensivvård och distriktssköterska.

Nu gör vi så här , ni bestämmer åt mig helt enkelt! Ni har till i mitten av mars på er, sen ska ansökan vara inne. Så där, nu ligger min yrkesframtid i era händer! =)

Bra initiativ

Ikväll var vi på middag hemma hos goda vänner i Storvreta. De hade fått en liten Melwin som vi naturligtvis ville kika på. Han var så söt så söt och maten så god så god.
Naturligtvis glömde jag kameran hemma.
Glömde för övrigt VISA-kortet och mobilen hemma också. Tur att Mange var med.
Så är det att vara småbarnsförälder, ständig senildemens.

Nu är jag dödstrött.

Ska bara buda lite på en spännande väska först, sen sova...

Kate Moss släng dig i väggen

Min näsa är sönderfrätt av snor, lungorna hostade i småbitar känns det som.
Feberdrömmarna avlöser varandra. Inatt drömde jag att min syster skulle på kurs i hur man syr bikinis, på Hawaii. Men först skulle hon mellanlanda i Alaska. Väl framme på Hawaii skickade hon en bild med sin nya iPhone där hon åt en banan.

Denna soliga lördag har människorna som äger gården bestämt sig för att det är en ypperlig dag att fälla träd på. Motorsågssymfoni och jordbävningsliknande dunsar känns fantastiskt för mitt onda huvud.

Jag orkar inte må så här.

Skjut mig någon.

I can see

Idag förändrades mitt liv.
Jag skaffade linser.

Helt plötsligt kan jag se igen, på riktigt! Min närsynthet har förvandlats till något som liknar en perfekt syn. När jag fick sätta i linserna hos optikern var det som att en helt ny värld öppnades. Jag kunde se vad det stod på skyltar på andra sidan gatan.
Den minsta texten var åter tillgänglig. Kände en enorm tillhörighet med er andra med bra syn. Nu är jag en av er. Himlen är nu lite blåare, gräset grönare och konturer skarpare. Vilken vacker värld vi lever i, så färgglad och fin!

Åt en god lunch för att fira ,med Agnes och Maja på ThaiVillage. Sen inhandlades det LEGO till lilla damen. Hon är supernöjd kan tilläggas. Har byggt LEGO hela eftermiddagen....

Nu äter vi semlor här hemma. Snart ska vi lägga Agnes och kika på Filip & Fredriks nya program. God kväll i stugan!

Måndag

Idag är jag ledig. Eller ledig och ledig, det beror på hur man ser på saken. Går ju på inatt igen. Men Agnes behöver i allafall inte vara på dagis idag utan är hemma med mig. Hittills har vi städat, tvättat och diskat. Glammigt va!
En bjärt kontrast mot helgens lyx med andra ord. Sånt är livet som småbarnsmamma.
Jag och Agnes har inte bara putsat vårt hem såklart. Vi har myst, lekt och varit ute och åkt pulka i solen. I hagen stod hästarna. Agnes älskar dem.


Jag sov middag med Agnes idag. Är så sjukt trött, kanske fortfarande bakis...

Snart ska vi till dagis på uppföljningssamtal för att utvärdera inskolningen. Sen handla.
Sen jobba natt. Puh! Fullt ös medvetslös.
Klickade just hem dessa fina tröjor till Agnes från Tradera. PoP, älskar mönstren!

Stockholm

Åh idag är jag bakis. Ni vet den där tunga, sjukt jobbiga känslan som man på något viss alltid lyckas förtränga innan man tar ett par glas. Annars skulle man ju aldrig göra om det.

Igår tog jag bilen till min älskade Sara. Vi började kvällen med champagne och fortsatte på Bar Nombre. En fantastisk restaurang jag varmt rekommenderar för er matälskare därute. Vi känner en av ägarna/kockarna sen gammalt och därför var det lite extra kul.
Som småbarnsmamma är det otroligt härligt att få komma iväg och lyxa till det med sin bästa vän.
Sova borta, bli lite full. Ja ni vet.

Det var en fantastisk kväll!

Och den där fysiska längtan i bröstet, den lilla värkande taggen, där det ömmar och ömmar så fort man inte är med sitt barn. Sen lyckan när man kommer hem till sin fina lilla familj, den är obeskrivlig. När ens lilla dotter i glädje ropar mamma och sträcker ut sina små armar mot en. Ja då glömmer man bakfyllan och bara mår.

Klockan är 01:30

Detta är vad jag pysslar med just nu. Antar att ni sover i era varma och sköna sängar!

Work

Natt 1 av 2 har just börjat.
Agnes har repat sig ganska bra nu på eftermiddagen. Hostan och förkylningen har blivit mycket bättre, hon är piggare och i princip som vanligt. Det är matlusten som väl inte kommit igång ordentligt men det brukar ordna sig sånt där.
Jag åkte till min fina vän Lovisa innan jobbet, lika trevligt som alltid!

Alla hjärtans dag

spenderade vi mestadels här hemma i sjukstugan. Agnes har varit riktigt sänkt idag, med lätt feber, rejäl förkylning och otäck hosta. Trevliga Doktor Lars på barnspecialistmottagningen bekräftade vår teori om att det var ett elakt virus och kunde inte göra mer än att skriva ut Mollipect. Jag hoppas på den bronkdilaterande effekten som substansen Efedrin har i Mollipect.
Vi har provat Bisolvon innan men den innehåller endast den slemlösande substansen Bromhexin.
I Mollipect finns båda substanserna. Nu håller vi tummarna. Hosta brukar annars vara svårt att rå på.

Jag läser en fördjupningskurs i farmakologi för er som undrar varför jag slänger mig med farmakologiska termer. Kursen är vid Gävle högskola, på distans. Farmakologi är sjukt intressant och ordentliga kunskaper i det är en förutsättning i arbetet som sjuksköterska.
Vi hade en gedigen kurs redan under grundutbildningen men denna kurs är riktigt bra, även om mycket är repetition.

Jag känner mig mycket bättre i allafall. Lite hängig dock, men det är nog övergående. Jobbar nu mest på att få i Agnes lite mat, hon vill inte äta något som inte är blåbärssoppa...

Lite nätshopping hann jag med på Valentins dag också. Jag längtar efter sommaren, därför hamnade klänningen och skorna nedan i den virtuella shoppingkassen.

Hoppas ni haft en bra dag!

RS

Nu undrar ni vad jag menar med dessa två initialer. Kanske tror ni att jag glömt skriva ett O emellan R och S. Att det skulle varit ROS så här i alla hjärtans dag-tider.
Glöm det. Här hemma härjar RS-viruset. Den lilla elakingen.
Agnes har varit förkyld konstant (sedan dagisstart) i 2 veckor nu, mer eller mindre. Hon har ingen feber och är inte särskilt allmänpåverkad; äter och dricker i princip som vanligt.
Det är hostan som är det största problemet. Nätterna har varit tuffa för alla i familjen, särskilt för Agnes som knappt sover något. Har fått en läkartid till imorgon förmiddag.

Tror att jag också fått mig en släng av det där viruset, känner mig hängig.
Precis vad man behöver mitt i långledigheten.

Usch vilket negativt inlägg. Nu går jag och drar nåt gammalt över mig ett tag.

Långledig

Bonusen med att jobba natt är att man är långledig i en hel vecka! Det behövs verkligen för att ladda batterierna efter det slitage på kroppen som nattarbete ger.

Idag har jag hämtat Agnes på dagis, handlat och städat. Glammigt va!
Nu ska jag varva ner med en video som påminner mig om min barndom.
ska lägga mig ner och sluta ögonen, lyssna och låta minnena skölja över mig.
Det är tjusningen med musik. Låtar är små tidkapslar. Älskar det.

Inskolningen

till dagis börjar närma sig sitt slut. 2 veckor har nästan passerat och det har gått över förväntan.
Jag, kontrollfreak som jag är, hade smått panisk ångest över att lämna mitt barn i händerna på människor jag aldrig träffat. Men jag har varit förvånansvärt lugn under hela processen. Kanske för att jag känner mig trygg med situationen och för över den känslan till Agnes.

Det har varit lite gråt vid överlämning men nu knappt alls vid hämtning. En dag när jag var med och hämtade satt Agnes i knät på en av pedagogerna, med ett stadigt tag om en av hennes tjocka hårslingor =) Så skönt att se! Vi har fått höra att hon äter bra och släpper loss med de andra barnen. Glad och pigg och trygg helt enkelt.
Förskolan är mysig och personalen likaså. Än så länge känns allt toppen! Det enda som rubbats är sömnen. Igår fick vi vagga Agnes till sömns i famnen vilket nästan aldrig hänt förut. Närhetsbehovet är oändligt i och med dagisstarten. Kanske någon utvecklingsfas på gång också.
Ett misstag vi aldrig gör om är att storhandla efter dagis. Hyperaktivitet blev ledordet för resten av den kvällen.

Min dotter håller på att bli stor. Idag ställde hon sig upp själv. Kryphastigheten är 100 km i timmen, minst. Det pratas och det pekas på allt. Underbart!