till dagis börjar närma sig sitt slut. 2 veckor har nästan passerat och det har gått över förväntan.
Jag, kontrollfreak som jag är, hade smått panisk ångest över att lämna mitt barn i händerna på människor jag aldrig träffat. Men jag har varit förvånansvärt lugn under hela processen. Kanske för att jag känner mig trygg med situationen och för över den känslan till Agnes.
Det har varit lite gråt vid överlämning men nu knappt alls vid hämtning. En dag när jag var med och hämtade satt Agnes i knät på en av pedagogerna, med ett stadigt tag om en av hennes tjocka hårslingor =) Så skönt att se! Vi har fått höra att hon äter bra och släpper loss med de andra barnen. Glad och pigg och trygg helt enkelt.
Förskolan är mysig och personalen likaså. Än så länge känns allt toppen! Det enda som rubbats är sömnen. Igår fick vi vagga Agnes till sömns i famnen vilket nästan aldrig hänt förut. Närhetsbehovet är oändligt i och med dagisstarten. Kanske någon utvecklingsfas på gång också.
Ett misstag vi aldrig gör om är att storhandla efter dagis. Hyperaktivitet blev ledordet för resten av den kvällen.
Min dotter håller på att bli stor. Idag ställde hon sig upp själv. Kryphastigheten är 100 km i timmen, minst. Det pratas och det pekas på allt. Underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar